Njuter av mina lediga dagar, 2 av barnen hemma i alla fall. I morgon är det studiedag så då åker jag o de små barnen till min fina vän Kridde o hälsar på. Vi ses inte så ofta men håller kontakten fortfarande fast det är 10 år sedan skolan slutade.
Försöker o försöker återuppta kontakten med en del personer som finns i vår närhet men det går mindre bra men tydligen så ska jag behöva lida rejält för det som hände i slutet av förra året. Förstår alla inblandade och vet att människor blivit sårade men jag kan inte göra mer nu. Kristian är mitt livs kärlek och jag kommer aldrig att släppa honom, synd bara att vi inte träffar släkten på hans sida så ofta längre. Ändå bor en del av oss i samma by bara några minuter i från varandra. Mina föräldrar som bor en bit bort har vi mer kontakt med och i princip dom ända som kan hjälpa till med barnen. Ja,ja bara att acceptera läget o gå vidare men synd att det blivit så här. Tänkare som jag är så går jag o grubblar dagarna i ända fast jag inte borde, måste bli bättre på att släppa saker o ting.
Allt blir inte alltid som man tänkt sig men det bästa i mitt liv är Kristian o barnen....... Kram
ja, jag vet hur det är...Mina barn vet inte ens att de har andra kusiner än Julia å Leo.
SvaraRaderaFör de andra har vi ingen kontakt med....
Massor av kramar till dig vännen!!!
Inget roligt alls men vad ska man göra. Våra barn vet om att de har sina kusiner o var de bor men inte varför de aldrig träffas. Trist när det blir så men bara att gilla läget som sagt:) Kramar till dig också
SvaraRadera