o besviken, mest på mig själv faktist. Kan förstå men ändå inte, gör ont när någon tycker man är falsk:( Men förtjänar kanske att må dåligt ett tag, undrar var allt ska sluta. Kämpigt o jobbigt, ingen rolig vardag alls. Räcker inte till o har fått för mig att jag bara har en massa fel o brister, tycker synd om min make som får lyssna på mig dagarna i ända:((((( Klart man ska vara positiv men va fan, tröttnar till slut.
Har en del roligt att se fram i mot o hoppas jag kommer på rätt spår igen, finns som tur är vänner som gör mig glad:))))))
Kram Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar